Berättarteknik

Alla kan berätta men alla kan också bli bättre. Om du vill utveckla ditt berättande så finns det många böcker i ämnet. Ett sätt kan också vara att gå på berättarföreställningar på till exempel bibliotek, caféer och berättarfestivaler för att lyssna på hur andra berättare bär sig åt. Får du höra olika personer tolka sagor märker du snart vilket sätt som skulle passa dig bäst. En del är stilla och andra är mer dramatiska, någon använder bara rösten medans någon annan använder hela kroppen.

Kanske tycker du att det skulle vara bra att få vara med i en berättarkurs där du kan få feedback av en erfaren berättare och få idéer av andra deltagare. Så småningom utvecklar du din egen stil.

Hur din stil än kommer att bli kan det vara bra att få en del tips att tänka på för att det skall bli mer spännande att lyssna på dig. Här kommer några råd och lite att fundera på.

A och O
Se till att du är väl förtrogen med sagan. Det är A och O för att det skall bli intressant att lyssna på dig.

Ögonkontakt
Placera dig och dina lyssnare så att du kan ha ögonkontakt med dem. Kontakten med dem kan göra sagostunden magisk. Du entusiasmeras av deras gensvar och hur de reagerar avgör hur du fortsätter att berätta.

Rösten det viktigaste redskapet
Rösten är så klart ditt viktigaste redskap när du berättar sagor. Med den kan du spegla huvudpersonernas känslor, om de är glada, ledsna eller rädda. Genom att ändra styrkan i rösten kan du spegla stämningen just då, om du till exempel sänker rösten och viskar markerar du att det blir lite spännande eller att huvudpersonen kanske måste vara på sin vakt. Tempot är också något som har betydelse. Prata gärna lite saktare än du gör när du pratar i ett vanligt samtal. Ibland kan det ha effekt att nästan vila på varje ord, antingen för att visa att något är viktigt eller för att bygga upp en spänning. Du ska också använda dig av pauser ibland, till exempel för att låta lyssnarna begrunda det nyss sagda. Var inte rädd för att det blir tyst.

Du kan låta karaktärerna i sagan få olika röster men inte om de är för många, då blir det bara rörigt. Ibland kanske det bara är bättre att beskriva figurens röst, till exempel att lejonet röt fram sin fråga, och sedan använda din vanliga röst. Då lämnar du åt lyssnarens fantasi att sköta resten. Sen finns det ju sagor som förutsätter att de dramatiseras med rösten, till exempel Bockarna Bruse. Den skulle vara ganska tam om man inte fick höra lilla bocken pipa fram sitt svar och sedan höra den stora bockens djupa myndiga röst.
Om du tycker det är roligt och känner att du behärskar det så kan du gärna göra andra ljudillustrationer också, till exempel knirrande dörrar, snyftningar, visslingar, djurläten, vindens sus. Men du kan också låta bli om du känner dig osäker.

Minspel och kroppsspråk
Förutom din röst är ditt minspel ditt bästa verktyg. Med ditt ansikte kan du spegla alla känslor.  Kroppen kan också bli ett redskap men sagoberättande behöver inte vara teater. För yviga gester eller för iögonfallande effekter kan ta fokuset från lyssnarnas egna inre bilder. Vet du att du har talang för skådespeleri och tycker att det är roligt kan du säkert bli en sagoberättare som nästan fungerar som en enmansteater. Men har du inte det är det kanske bättre att låta lyssnarna föreställa sig scenen i sin egen fantasi. Du får prova dig fram vad som passar dig bäst.

Antingen du vill sitta eller stå upp när du berättar sagor så tänk på att ha ordenligt med plats och att du sitter eller står bekvämt för att du skall få ett naturligt kroppsutryck. Om du sitter eller står obekvämt är det svårt att koncentrera sig på berättandet.

Anpassa sagan efter lyssnaren
Ett skäl till att använda lite fler och tydligare gester i sitt berättande kan vara att du berättar för mindre barn eller barn som ännu inte har lärt sig så bra svenska. Du måste alltid tänka på att anpassa sagan efter lyssnarna. Att rätta ditt språk efter mindre barn kan innebära att du förenklar orden. Du kanske byter ut något ord eller ändrar i meningsbyggnaden. Det kan också bli aktuellt att korta ner en saga. Är det i stället lite äldre barn kanske du kan brodera ut vissa stycken i berättelsen lite mera.

Bjud in lyssnarna i berättandet
När du har blivit lite säkrare på berättandet kan du ibland bjuda in lyssnarna att hjälpa till med sagan. Det kan vara en sådan sak som att försöka få med dem i klampandet och trampandet när bockarna Bruse går över bron. Eller ”Schaaassss katta!” i sagan om den lilla lilla gumman. Du kan också ställa frågor ”Vem tror ni att hon mötte då?” eller ” Vad var det som låg på marken?”. Men då kanske du behöver vara lite mera van i ditt berättande och inte vara rädd för att tappa fokus för en stund. Du kan också få lyssnarna att tänka till genom att sätta in dem i berättelsen ”Tänk om du skulle vara tvungen att gå över en bro med ett stort troll under!”
Ett annat sätt att få lyssnarna aktiva är att låta dem vara med i återkommande formuleringar som finns med i en del sagor. Eller om det ingår ramsor eller sånger i sagan.

Ett skäl till att engagera en eller flera lyssnare är om de håller på att tappa koncentrationen och kanske till och med har börjat störa berättandet. Då kan det vara bra att vända sig till just det barnet lite extra, antingen bara genom att med blicken fokusera lite mera på honom eller henne eller genom att lägga in barnets namn, som om du vänder dig till just det barnet, eller till och med ställa en fråga, liknande de här ovan, bara till det barnet. Med det är viktigt att du gör det på ett sätt så barnet inte känner sig utpekat utan ger det diskret uppmärksamhet på ett positivt sätt.

Berätta med rekvisita
För att anpassa berättelsen för mindre barn eller för barn som ännu inte kan så mycket svenska kan du använda dig av olika rekvisita i form av bilder eller figurer i ditt berättande.

Var dig själv
Till sist, det finns inget rätt eller fel sätt att berätta. Var dig själv och berätta som om du skulle berätta något ur ditt eget liv. Håll fast vid berättarglädjen och ha lyssnarna i fokus.